SAMMANFATTNING:

Jag vill varna för den här kvinnan och hunden som jag och min hund blev attackerade av i söndags den 2/8-15 mellan kl 15-15.30 på Gärdet i Stockholm. De har nu gått ut offentligt att attacken aldrig ägde rum och svartmålat mig som en galen hundmisshandlare.

Förutom att jag dessutom blivit kontaktad av andra hundägare som vittnat andra attacker av samma hund, här ser ni mina bevis på att hunden är ”känd” som aggressiv (uttrag från hennes egen blogg där ett av de mest beskrivande blogginläggen om hundens problem nu är raderat) och här under följer min historia.

Bevis2

Bevis3

Bevis4

Bevis5

Så här ser det ut när man ska gå in på inlägget: “Vissa dagar är bättre än andra”

Borttaget_inlägg Skärmavbild 2015-08-05 kl. 00.05.44

MIN HISTORIA:

I förrgår var jag och min fyra år gamla Jack Russel Martin ute på Gärdetängen där vi bor sedan sex år tillbaka och tog en promenad. Att vi kan ha honom lös som vi har honom beror på att vi från dag ett har varit väldigt noga med lydnadsträning. Ju bättre han lyssnar på oss desto större frihet får han vilket är otroligt viktigt för oss.

Vi är också enormt noga med att han aldrig någonsin får springa fram till någon annan  lös hund utan tillåtelse från oss då vi alltid kollar med ägaren först om det är ok, eller springa fram till en annan hund i koppel. Detta vet han mycket väl om och är jätteduktig ute på våra promenader.

Någon gång mellan kl 15-15.30 på stora Gärdet nära Lindarängsvägen ser jag en man och en kvinna kasta frisbee med sin vallhund, en ras kallad ”Aussie” ca 50 m bort. I och med att Martin har en liten svag punkt för bollar och andra flygande leksaker så kopplande jag honom för att han inte skulle springa fram och störa, samt som ett tecken på att jag heller inte ville att deras hund skulle komma fram till mig.

Runt Gärdetparken sitter ett antal olika skyltar där de belyser användning av koppel. Du får alltså ha din hund lös men du som ägare är ansvarig för allt din hund gör och den får absolut inte trakassera någon annan människa, hund eller djur. Mellan månaderna MAJ- SEPTEMBER är det dessutom så kallat ”koppeltvång” då det är mycket unga djur ute och man måste då vara extra noga med att ha så pass kontroll över din hund att den beter sig som att den är i koppel. Ska du alltså ha din hund lös så ska du kunna kalla in den direkt om det behövs som att du har ett “osynligt koppel”. Hundarna ska alltid vara väldigt väldresserade.


Skylt_gärdet

Samtidigt som jag kopplar min hund pratar jag också med min vän i mitt headset. När jag tittar upp och börjar gå några steg ser jag att de släppt fram sin hund mot oss som kommer i full fart. Efter fyra års tid på Gärdet är vi dessvärre väldigt vana med att hundägare inte har samma respekt och värderingar som vi när det gäller hundmöten och därför suckade jag mest och tänkte att det var ännu ett till par som inte har koll på hur det fungerar (eller inte bryr sig).

Jag har haft hund själv i 24 år är uppväxt med en hund istället för syskon. Jag läser hundar precis lika bra som människor, om inte bättre och när hunden kom närmare oss ser jag också att den inte är vänligt inställd. Kroppen är spänd, hunden är smått ihopkrupen, ögonen är fixerade vid Martin och han viftar inte med svansen. Sista metern innan han kommer fram hör jag även hur han morrar och börjar direkt nosa på Martin som känner av hundens energi och kryper därför ihop och försöker ta sig undan.

Så fort hunden märker att Martin är underlägsen och rädd så triggas han igång av Martins reaktion och börjar genast att hugga och skälla hysteriskt. Martin skriker då till av rädsla och jag ställer mig emellan hundarna och motar bort hunden med kroppen och skriker ”NEJ!” som ett kommando till hunden.

Hunden backar i några sekunder och fortsätter att skälla helt hysteriskt innan den börjar göra utfall mot oss igen. Vid varje utfall så tar jag ett steg fram, gör mig så stor som möjligt och skriker ”NEJ!” med ”hundmorr-röst” för att få honom att förstå att Martin är mitt revir och att han ska backa.

Han fortsätter att göra utfall och lyckas få tag på Martin (som jag fortfarande hade i koppel i höger hand) några gånger till och jag fortsätter att försöka mota bort honom med min kropp och ställa mig emellan.

I och med att ägarna var så pass långt borta från oss så hade de ingen som helst möjlighet att komma till undsättning tillräckligt snabbt, men när jag ser kvinnan komma gående mot oss känner jag en delvis ”lättnad” för att hon ska kunna kalla in sin hund. Jag skriker på henne flera gånger att kalla in hunden samtidigt som jag kämpar med att skydda Martin mot hunden som hamnat i något hysteriskt tillstånd och cirkulerar runt oss. Han var hela tiden fixerad på Martin som skrek till vid varje bettattack och hunden skällde ömsom gjorde utfall. Han var enormt snabb och jag hade väldigt svårt att kunna göra något alls mer än att blocka med min egen kropp och ställa mig emellan hunden och Martin.

När kvinnan kommer fram ropar hon inte in hunden utan ställer sig ca två meter framför mig och säger åt mig att lugna ner mig. Detta repeterar hon flera gånger och säger sen att min energi smittar av sig på hunden. Jag börjar då få panik eftersom jag märker att hon inte gör som jag ber henne och istället börjar argumentera mot mig som att hunden inte ens existerade. Hon säger att mitt beteende gör så att hon inte kan fånga in hunden, samtidigt som jag fortfarande avvärjer anfall på anfall på anfall.

Till slut, med Martin fortfarande i koppel i min högra hand försöker jag slänga mig över hunden för att få tag på den då hon uppenbarligen inte var kapabel till detta. Jag lyckas få tag i nackskinnet med vänster hand men hunden sliter sig snabbt, min naglar bryts av, flera så pass illa att mina egna naglar lossnade från fingrarna och jag ramlar ner på och slår i mitt vänstra knä.

Nagelskada Skada_knä

Efter en stund som kändes som en evighet där jag skriker bedjande åt kvinnan att sluta argumentera mot mig och fånga in hunden istället har jag hamnat i total panik och min hals svider till och med efter allt skrikande. Hon lyckas sen få tag på hunden och säger åt mig att jag inte borde vistas på Gärdet om jag inte kan hantera stora hundar. Hon säger också att det var jag som triggande anfallet och går sen därifrån.

Mannen som stått en bit bak och inte ingripit går då fram till mig och säger samma sak som kvinnan: Jag triggade igång anfallet, jag borde inte vistas på Gärdet om jag inte kan hantera stora hundar och sen förklarade han att deras hund förmodligen bara ville ”valla” Martin”.

Jag satt då ner på knä med gråten i halsen och tittar igenom Martin så att det inte gått hål någonstans och upptäcker att hela han är totalt indränkt över hela kroppen med den andra hundens saliv. Han är så klart enormt chockad och sitter och flämtar samtidigt som han låter mig undersöka.

Jag säger då till ägaren att jag har svårt att tänka mig att den försökte valla Martin då han är helt indränkt i saliv. Detta bortförklarade han då för något i stil med ”lekslem”. Jag fortsätter att förklara för honom att de absolut inte får släppa fram en lös hund till en kopplad men han argumenterar tillbaka att man får gå lös på Gärdet och att han aldrig någonsin har haft problem med någon annan hund.

Under tiden vi pratar så ser jag att kvinnan åter igen har släppt lös hunden ca 50 m bort och den tar sats och rusar allt vad den har åt vårt håll där jag sitter på marken med Martin. Jag skriker då åt den manliga ägaren att fånga in hunden vilket han tack och lov lyckades med.

Jag säger också åt honom att hennes beteende mot mig är oacceptabelt vilket han höll med mig om. Han sa också att han skulle prata med henne om det. Dom gick sedan vidare och gav mig inte sina namn ifall jag skulle behöva veterinärvård senare.

När jag kom hem utbröt chocken totalt och jag fick panikångest, frossa, svimningsyrsel och svår hjärtklappning. Min sambo kom hem den kvällen och blev även vittne till mitt psykiska tillstånd. Jag pratade också med min vän som hört allt i telefonen plus en annan vän och mina föräldrar den kvällen som alla hörde mitt psykiska tillstånd. Alla dessa människor vet att jag inte är ett dugg hundrädd och de förstod att det måste hänt något fruktansvärt traumatiskt för mig att bli så.

Mitt vänstra lillfinger hade svullnat upp rejält och dunkade och värken spred sig upp hela vägen till axeln då min egen nagel hade släppt från nästan hela nagelbädden och blödde och vätskade sig. Jag märkte också att mitt knä var svullet och ömmade vilket gjorde att jag haltade den kvällen. På natten hade jag svårt att somna med katastoftankar, panikångest och frossa tillsammans med smärtan från handen och knät.

Precis efter att kvinnan kopplade hunden så lyckades jag tack och lov ta en bild på henne och hunden. I varnande syfte för allmänheten la jag då upp bilden med en sakligt förklarad text om vad som hade hänt den kvällen. Snabbt därefter får jag ett meddelande från en  annan hundägare som hade sett samma kvinna och hund attackera en gammal dam med et tax på Gärdet för inte så länge sedan. De hade gått iväg medan damen undersökte taxen för skador och det hade då blivit ett sår.

Jag fick över hundra kommentarer snabbt där folk bad mig att anmäla för allas säkerhet och tackade mig för varningen. Många av mina vänner har träffat Martin och de vet att han är världens snällaste och att han aldrig någonsin under sin livstid har startat ett bråk med en annan hund och de var så klart väldigt oroliga för oss.

Kl fem på morgonen vaknar jag och ser då att jag fått mail från både kvinnan och mannen kl 02.05 där de ömsom ber om ursäkt, ömsom utpressar mig att ta bort inlägget och försöker lägga över en eventuellt avlivning av deras hund på mitt samvete. Han skriver även att jag inte tagit med i min text att jag också hade Martin lös vilket jag antog att man förstod genom att skriva ”jag såg de ca 50 m bort och kopplade då Martin”. Han kommenterade också att han såg att jag blivit rädd trots detta erbjöd de sig inte att byta kontaktinformaion. Han gissar sig också till att skadan på min hand hade att göra med att jag höll i kopplet, vilket jag inte gjorde då jag höll kopplet i höger hand.

Mail

Jag försöker somna om och vaknar sedan och känner mig väldigt förvirrad och fortfarande väldigt påverkad av chocken. Jag går upp och börjar promenera till jobbet och får då ett nytt mail av mannen kl 09.24 där han kommenterar att han sett att jag läst hans meddelande och fortsätter att hävda att de ska åtala mig för förtal då jag ”skriver osanning” om jag inte tar bort mitt inlägg.

I och med att jag fortfarande inte var i något tillstånd att skriva något långt meddelande och ville hämta mig först så tackade jag för deras meddelanden och sa att jag inte hade möjlighet att svara just då men att jag skulle återkomma under dagen (kl 09.52).

Jag satte mig med min första kund mellan kl 10-12 och ser under tiden att jag får länkar skickade till mig med ett blogginlägg. Där har kvinnan valt att lägga ut ”sin historia” där de säger att hunden sprang fram och ville leka. Från ingenstans började jag ”slåss, sparka och skrika” på hunden vilket gör att han blir rädd och börjar skälla. Kvinnan kommer fram och försöker lugna mig samtidigt som hon kopplar sin hund och går. Detta sprider de sedan på FB och ber alla deras vänner att sprida detta inlägg och hjälpa dom och deras hund och startar även hashtagen #backa(namn).

Under tiden då jag fått chans att hämta mig med min första kund hade jag börjat forma tankar om att göra som de önskat och ta bort inlägget, men då de började neka till att vi ens skulle blivit attackerade kände jag inte att det var ett alternativ. Jag svarade detta, berättade att jag varit i kontakt med vår advokat under förmiddagen som rått mig till att göra en polisanmälan. Mannen försvarade då sitt inlägg med att det inte var smutskastning och att de skulle gå vidare med en polisanmälan mot mig för förtal pga mitt varnande inlägg. Dessvärre är det inte förtal så länge informationen är sann och är t.ex. i varnande syfte, vilket mitt inlägg var.

Under kvällen då attacken skedde fick jag hennes namn bekräftat av en som tagit del av texten och hittade därav även hennes blogg där hon skriver i flera olika blogginlägg att de haft problem med hunden sedan dag ett, att den gör utfall mot andra hundar och benämner den som ”en hundrädd hund”. Hon beskriver också hur han under sina utfall börjar skälla hysteriskt och blir okontaktbar. Det finns även inlägg på både hennes Instagram och Facebook där detta bekräftas.

Att jag lägger ut detta är för att de själva nu sprider osanning och förnekar att deras hund har attackerat mig och Martin, trots detta har de gett mig tre olika förklaringar till vad som hände.

1. På plats – Hunden ville ”valla” Martin och nafsade i honom och blev dränkt i ”lekslem”.

2. I ett mail – Citat från mannen: ”Hunden sprang fram för att leka. Men efter att det började skrikas och viftas med armar, så gick hundens exalterade känsla av att få leka till at försvara sig. Därmed att han skällde och jagade din hund som han gjorde” (…) ”Han nafsade som hundar gör när de vill visa vem som bestämmer och är osäkra”.

3. I offentligt inlägg – Hunden springer fram och vill leka, ”Kvinnan blir då rädd och kopplar sin hund och börjar mota bort (namn) genom att slå, sparka och skrika mot honom. (Namn) blir exalterad och jag går så snabbt jag kan fram till kvinnan och ber henne lugna sig så jag kan ta in (namn) eftersom hennes kroppsspråk gör att (namn) tolkar det hotfullt.” Ingenting mer händer och hon kopplar sin hung och går.

Screenshot från hennes offentliga inlägg:


Lögn1 Lögn2 Lögn3

I den offentliga version glömmer man att nämna all hunden morrade när den kom fram till oss (hur skulle de kunna veta, de var 50 m bort och hade ingen kontroll över hunden) och att jag började skrika ”nej” först efter att hunden började bita och skälla på Martin. Hon glömmer också att nämna att hon inte hade någon kontroll över hunden och att det tog lång tid innan hon kopplade den och ignorerade mina uppmaningar om att koppla honom. Hon mäner heller inte att Martin skrek i panik varje gång hunden bet tag i honom. Jag fick heller aldrig in någon spark eller något slag då jag inte hade det tänket mer än att försöka ställa mig mellan min hund och hennes och mota bort den med min kropp. Dock hade jag som sagt allt rätt att göra det då i detta fall är nödvärn.

Jag har valt att gå ut med detta då de valt att sätta igång en smutskastningskampanj mot mig med lögner och förnekande av attacken trots att jag valt att ta bort mina inlägg efter polisanmälan.

Har ni läst den andra historien och trott på den? Jag ber er då att titta på mina screenshots som jag tagit direkt från hennes blogg, det är hennes ord, inte mina. Deras historia ändras från gång till gång, min har inte ändrats ett ord. Min hund har aldrig någonsin under fyra års tid startat ett hundbråk, deras har startat ett otaligt antal under endast ett års tid. De berättar också själva att det är flera i samma kull som har samma problem med ”hundrädsla” och utfall mot andra hundar.

Vad har jag att vinna på en sådan här historia? – Ingenting.

Vad har de att vinna på att ljuga och lägga över skulden på mig? – Allt. För de vet att de gjorde precis allt fel.

Ser ni att någon av era vänner delar deras historia, så skulle jag bli evigt tacksam om ni ville dela detta inlägg under så att folk förstår vad som egentligen pågår. Deras beteende i detta fall är inte acceptabelt på något sätt och kan liknas vid en smitning och jag vill skydda alla andra hundar från att bli attackerade och skrämda på Gärdet, plus deras ägare att bli kränkta på det sättet jag blev.

Som hundägare tar man ansvar om en olycka sker. Gör man inte det och alltid lägger över skulden på ”offret”, vilket de gör i flera blogginlägg, är man heller inte lämpad som hundägare.

0