Hur du blir nagelterapeut/nagelteknolog – del 1

Jag får en mängd kommentarer och mail varje dag från personer som är sugna på att utbilda sig till nagelteknologer/nagelterapeuter och frågar vilken utbildning som är bäst, vad man ska tänka på, var jag gått min osv osv. Därför tänkte jag ta och svara på det en gång för alla. 😉 Vi börjar med mig och min egen utbildning…

Del 1 – min nagelhistoria

Allt började 2004, jag hade gått ut gymnasiet och precis börjat jobba på ett café i Gamla Stan (som för övrigt drevs av några av de mest sjuka/vridna människorna jag någonsin träffat men det är en annan historia). Där jobbade också en annan tjej (som inte tillhörde den här familjen) och det visade sig att hon precis flyttat till Lidingö, bara några meter ifrån mitt barndomshem där jag fortfarande bodde så vi började hänga lite. I samma huslänga där hon bodde fanns också en nagelskola och nagelsalong och hon hade suttit modell för deras elever några gånger. Jag var helt fascinerad av hennes naglar och hon hjälpte mig att komma i kontakt med skolan för att också sitta modell.

 

Sen var det kärlek vid första ögonkastet! Den stackars eleven fick sitta och svara på alla mina femhundra frågor och inte långt därefter (efter att ha valt mellan nagelteknolog, makeup artist och bartender) så anmälde jag mig till utbildningen som skulle starta våren 2005. Några månader efter det startade jag eget företag. Många som sitter hemma och jobbar utan utbildning hemma idag, har jag märkt, använder sig gärna av motiveringen “men jag måste ju få testa att jobba med det först innan jag slänger ut 40 000 kr på en utbildning”. Där måste jag faktiskt sätta ner foten och säga nej. Sitt gärna hemma och lek med nagellack och akrylfärg (färg som man också kan måla tavlor med som jag t.ex. använder när jag gör nailart, det är alltså inte samma sak som akryl som man gör naglar med), för vissa yrken kan man helt enkelt inte testa på innan man gör utbildningen. Antingen vet man att det är något man vill satsa på eller inte. Visst, du kan testa att laga lite mat hemma innan du blir kock, du kan sitta i ett flygplan innan du blir flygvärdinna och du kan måla folks naglar med nagellack innan du blir nagelteknolog. Man måste” inte ge sig på kemiska akrylater/härdplaster bara för att det “ser så lätt ut”. Tänk på att det finns utbildningar av en anledning!

 

Min poäng var i alla fall att JAG satt inte hemma och gjorde naglar på folk innan jag gick min utbildning, och om jag hade velat så hade jag inte haft en aning var jag skulle få tag på material ändå. Plus att jag dessutom aldrig hade vågat utan en ordentlig utbildning i ryggen. Youtube hade jag aldrig hört talas om så det är tack vare dom och ebay som folk numera sitter hemma, men innan dess gjorde inte folk det. I alla fall inte alls i samma utsträckning. Däremot har jag alltid tyckt om att rita ända sedan jag var liten. Min morfar var bland annat konstnär och alla på min mammas sida håller antingen på med något musikaliskt, konstnärligt eller både och. Här under har ni lite bilder jag målat genom åren. Skulle gärna göra det mer men så var det ju det är med tid så det brukar gå ungefär fyra-fem år mellan varje ritperiod.

 

 

Men åter till min historia.

Jag har för mig att min utbildning var på ca tre månader totalt och upplagt att man gick en vecka i “skola” och sen hade några veckors praktik där man skulle göra ett visst antal set själv. Sen tillbaka till skolan och så ut igen. Kommer inte ihåg exakta dagar men som sagt, totalt sträckte den sig över ungefär tre månader. I slutet av utbildningen var det ett praktiskt och ett teoretiskt prov. I det teoretiska provet ingår t.ex. anatomi och sjukdomar och på det praktiska fick vi tre timmar på oss att göra en hand röd med tippar och andra handen fransk med mall. Men man ska inte tro att man är klar bara för att man har gått en utbildning, det är nu ALLT börjar! Du får träffa på folk med sjukdomarna som du sett i läroböckerna på riktigt, du träffar många underliga människor och får lära dig massor om kundservice och kundbemötande, du får lära dig att trolla så att problemnaglar ser ut som modellnaglar, osv, osv. Det du har när du går ut är en fantastisk grund att falla tillbaka på och en distributör/skola som du alltid kan vända dig till vid problem eller frågor.

 

När jag var klar med min utbildning satt jag första nio månaderna på salongen som ägdes av den svenska distributören av Calgel (märket som jag utbildade mig i). Därefter satt jag i en annan lokal själv då jag inte riktigt kände att “tjej-salong-drama-grejen” var något för mig. Senare, i och med att min danskarriär drog iväg, så hamnade naglarna lite i skymundan. Jag hade dessutom under de första nio månaderna fått rätt så mycket avsmak av hela branschen både genom personerna jag jobbat med, men också för att jag bara fick göra fransk manikyr, max lite helfärgat hela dagarna. Det fanns ingen utmaning i det och det blev helt enkelt tråkigt.

 

Första åren skulle jag nog säga att hälften av min inkomst bestod av naglar och hälften av dansjobb. I och med att jag inte gjorde reklam för mig själv som nagelteknolog så blev mitt kundunderlag så klart mindre och dansjobben fler. Sista tiden var det i princip bara dansen som gällde. För ungefär ett och ett halvt år sedan fick jag nog. Jag var på en audition och som vanligt gick jag vidare till sista uttagningen bland alla dom “vanliga” som alltid hamnar där. Danssverigen är extremt litet och hänger du inte med rätt folk då får du inte heller rätt jobb, oavsett hur duktig du är. Jag är kanske lite annorlunda i det avseendet att jag hatar att fjäska och smöra för folk för att få ett jobb. Antingen tycker du att jag är duktig eller inte. Punkt. Tycker inte att något annat borde spela in men tyvärr fungerar det inte så. Som vanligt var det dom där som alltid får alla jobba som också fick jobbet (vi andra som slitit en hel dag på auditionen får heller aldrig något svar att vi inte fått det, utan det märker man först när repbilderna börjar dyka upp på Instagram och Facebook). Där, precis där i det ögonblicket efter auditionen var min danskarriär officiellt klar. Jag var rent ut sagt skitförbannad och jag visste att det här aldrig är något som kommer att förändras. Jag gick hem den dagen och visste att jag aldrig skulle gå på någon dansaudition igen. Samma dag/vecka började jag skriva vår första låt till min popgrupp RAW och det är sen en annan historia. 🙂

 

892936_10152692584790464_1175786497_o

 

I och med att jag kände att min danskarriär var klar så behövde jag också ha en annan inkomst. Musiken är ju inget man direkt kan räkna med och min smyckeswebshop byCelina som jag startade 2011 tog upp mer tid än vad det gav pengar i slutändan trots att det gick väldigt bra. Tror faktiskt att det var min pappa som tjatade att jag skulle börja söka något “riktigt” jobb och bara för att slippa tjatet *blink* så skickade jag iväg en hel bunt ansökningar till en massa nagelsalonger. Brydde mig egentligen inte om att få något svar, men när jag blev erbjuden jobb på tre av salongerna direkt, först då gick det upp ett litet ljus. Det där var kanske något man kunde sätta igång lite smått igen. Genom en av mina bästa vänner Ida Warg kom jag i kontakt med hennes frisör och några månader senare, exakt för ett år sedan, började jag på hans salong i Vasastan. Jag byggde upp min kundkrets från grunden igen, jobbade stenhårt med marknadsföringen (som är något jag verkligen brinner för) och med hjälp av min sambo så fick jag en supersnygg hemsida. I april fick jag möjligheten att flytta till en av Stockholms mest kända frisörsalonger “Natasha Sthlm” och jag trivs bättre med mitt jobb än vad jag någonsin har gjort! Under de senaste åtta åren har jag lärt mig (mycket tack vare dansen) att sätta ner foten och bygga upp den kundkrets JAG vill ha. Dvs personer med bra energi och som älskar naglar lika mycket som jag, som inspirerar mig och pushar mig att utmana mig själv varje dag! Tack vare KN Nail Products och Light Elegance som jag började med hösten 2013, har jag också fått ta upp min dröm att hålla kurser. Just undervisning är något som jag hållit på med de senaste 13 åren så det är nog något jag aldrig kommer att kunna släppa. 🙂

 

 

Trots allt är jag ändå tacksam mot dansbranschen där man blir nedtryckt och utnyttjad ekonomiskt hela tiden, där folk är falska och gärna kliver över sina mammor för att lyckas. Det har så klart varit väldigt mycket glädje också och jag har även haft turen att träffa några fantastiska människor som hjälpt mig och stöttat mig genom min karriär, men framför allt har det gett mig väldigt mycket skinn på näsan och jag låter ingen köra med mig på samma sätt längre. Det var något jag tydligen behövde och som jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Därför är jag heller inte helt bitter mot allt jag gått igenom från dansen. Människor man möter och situationer man sätts i finns där för att lära dig något. Det kanske inte är så lätt att tänka så när man väl är mitt i det, men som för mig nu så känner jag mig faktiskt genuint tacksam hur konstigt det än kanske låter. Nu är jag redo för nästa del i mitt liv och redan efter ett år så har jag lyckats bygga upp min kundkrets igen och jag är oftast fullbokad flera veckor i förväg.

 

Celina-Rydén-assistent-Tobbe-Blom-3

(Tobbe Blom t.ex. är en fantastisk person som hjälpt mig och fungerat som en slags bransch-mentor för mig sedan jag var 21 år. Dom personerna är ovanliga men dom existerar! Tillsammans har vi säkert gjort mellan 400-500 gig de senaste åren och jag är otroligt tacksam över att ha haft en person som visat att det faktiskt finns bra människor i underhållningsbranschen, annars hade man nog blivit knäpp!)

 

Nagelteknolog/nagelterapeut är inget lätt jobb. Du får jobba mycket mer än fulltid och förmodligen får du inte ens hälften av den lönen som en anställd får för samma tid. Du har stressen att alltid fylla ut dina dagar, varenda minut, för att få ihop till en hyfsad dagskassa, du måste stå på dig och inte låta kunder köra med dig eller utnyttja din tid, osv. MEN, du får jobba med något väldigt kreativt och när du väl har kämpat ihop din egen kundkrets, har du gjort rätt från början då har du ett helt gäng fantastiska människor som du får sitta och umgås med hela dagarna och hjälpa dom att känna sig fina. Alla jobb har självklart sina för- och nackdelar, men jag måste säga att trots allt så älskar jag verkligen mitt jobb just nu. Men man kan inte bara luta sig tillbaka, man måste bestämma sig för hur man vill ha det och sen hitta vägar att komma dit så det gäller att både vara kreativ med dina naglar men minst lika kreativ på hur du ska få folk att se dig!

 

Första steget är att hitta rätt utbildning och detta kommer jag att skriva mer om i del 2. 🙂

 

20130519-151115.jpg

4 Replies to “Hur du blir nagelterapeut/nagelteknolog – del 1”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.