Citodon Breakfast

Good_morning_txtCitodon

Ja så här ser alltså min frukost ut idag. Té och Citodon. Har faktiskt lyckats knapra mig i en knäckebrödmacka också för usch vad illa jag mår just nu av medicinen. Ingreppet igår gick bra och väldigt smidigt. Tandkirurgen sa att min tand hörde till en av de lättare varianterna att dra ut. Först fick jag mitt lugnande, men efter att vi suttit och väntat en stund på att det skulle börja verka så fick vi helt enkelt ge upp då jag knappt kände mig påverkad alls. Haha, han tittade minst sagt lite skumt på mig för att kunna urskilja något tecken på att det hade tagit. Men icke. Han sa att i vanliga fall brukar tjejer med min kroppsvikt bli helt utslagna av den dosen jag fått. Fick lägga mig i stolen ändå och han började bedöva området kring tanden. Jag hade redan berättat att jag kände mig mest nervös för det momenten då jag aldrig ens varit i närheten av att ta en spruta i munnen förut så han var väldigt försiktig och det kändes knappt något alls.

Sen gick vi vidare in till “operationsrummet” och jag fick lägga mig ner. Dom la en grön duk över hela mig med hål för munnen och sen sa det ungefär “plopp” och sen var den ute. Kände i princip ingenting (man känner ju så klart att dom är där och gör något, så det är nog mer obehag för att man vet vad som händer än att det gör ont). Dom var väldigt psykologiska och berättade hela tiden vad dom gjorde vilket jag tycker känns väldigt lugnande.

Däremot när jag kom hem, då slog det nog till! Satte mig i soffan och väntade på att Anna skulle komma och vips så slocknade jag. Vaknade av att Martin var helt skogstokig och jag följde med honom bort till dörren där Anna stått och klingat på. Hade inte alls hört det och den här dörreklockan låter helt sjukt starkt.

Efter ett tag började bedövningen släppa och då fick jag nästan panik. Tog först bara en Citodon men konstaterade rätt så snabbt att jag behövde en till (minst). Efter det blev det mycket bättre. Vi tog en promenad med Martin och köpte med oss sushi hem. Smart som jag var så beställde jag en extra misosoppa som back-up ifall jag inte skulle kunna tugga och ja, det behövdes. Lite senare på kvällen kom Christian hem och lagade champinjonsoppa till mig istället. Med tanke på att jag ätit en knäckebrödmacka på morgonen så kan ni ju tänka er hur god den soppan var!

Har inte haft några problem att sova i natt och nu börjar man se lite lite svullnad i kinden. Det jobbigaste just nu skulle jag säga är illamåendet av Citodonen. Har sprungit fram och tillbaka till toan nu under tiden som jag skrivit det här inlägget men än så länge har jag klarat mig. Jag fortsätter att kämpa!

 

In_english

 

 

// So this is my breakfast today. Tea and Citodon . Have actually managed to eat a crisp sandwich also cause ugh, I feel really sick right now from the medicine . The operation yesterday went well and very smoothly. The Dental surgeon said that my tooth belonged to one of the easier varieties to pull out. First I got my drugs, but after we sat and waited a while for it to start kicking in, we simply give up when I barely felt affected at all. Haha, he was looking to say the least a little fishy on me to be able to discern any sign that it had made some effect. But no. He said that normally girls with my body weight gets completely knocked out by the dose I got. I sat down in the chair anyway and he began to numb the area around the tooth. I had already told him that I was most nervous for this part, since I’ve never even been close to a syringe in my mouth before, so he was very gentle and I barely felt anything at all.

Then we went into the “surgery room” and I had to lie down. They put a green cloth over me with a hole for the mouth and then it said something like ” pop” and the tooth was out. Didn’t basically feel anything (of course you know that they are there and do something, so it’s probably more the feeling of uncomfortable because you know what happens). They were very psychological and walked me through every step, which I felt very soothing.

However, when I got home, I guess the drugs kicked in! I sat down in the couch and waited for Anna to come and just like that I passed out. Woke up by Martin who was barking and running around so I went with him to the door where Anna stood and waited. Hadn’t woke up by the doorbell and it sounds crazy strong.

After a while the anesthetic drop out and then I almost panicked. Only took one Citodon at first but found out pretty soon that I needed two (at least). Felt much better after that. We took a walk with Martin and bought some sushi home. I ordered an extra miso soup as a back up in case I could not chew and yes , it was needed. Later in the evening Christian came home and cooked some mushroom soup for me instead. Given that I’ve only had a crisp sandwich in the morning, you can of course imagine how tasty that soup was!

Haven’t had any trouble sleeping last night and now I begin to see a little bit of swelling in the cheek. The toughest thing right now, I would say is the nausea of Citodonen. Have been running back and forth to the bathroom now a couple of times while I’ve been writing this post but so far I’ve done just fine. I’ll keep on fighting!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.