När man talar om trollen…

Igår kväll/idag blev jag utsatt för droppen som fick bägaren att rinna över. Jag la upp en steg-för-steg-bild på det jag hann börja rita igår (är ute på landet och kände att nu ska jag äntligen ta tag i ritandet igen, vilket är rätt så stort med tanke på att det brukar gå en sisodär tre till fem år mellan varje gång). För kanske ett och ett halvt / två år sedan la jag upp min Taylor Swift-teckning på Nagelgodis och det var då som bästa Karin fick upp ögonen för mig och sen hamnade jag hos henne, så jag tänkte att det skulle vara kul att lägga upp den bilden först och främst för att det blir lite nostalgiskt för oss, sen också självklart för att inspirera alla de andra duktiga konstnärerna på sidan. För det är precis det vi gör – konst.

Skärmavbild 2014-05-03 kl. 12.23.22
La upp den här bilden och inte långt där efter börjar trollen smyga sig fram ur skogen. Grundklagomålet var att “Nagelgodis är en nagelsida och där ska man inte lägga upp något annat än naglar”. Ska också tillägga att tonen var minst sagt upprörd och hetsig och jag blev helt chockad över det enorma känslor som min bild hade dragit fram ur folk. Här har ni ett exempel:
Trolltider
Några minuter senare bombarderar denna person Nagelgodis med bilder som hon själv ritat med motiveringen “Måste väl också få lägga upp om du får ??”. Sen blev det väl egentligen bara värre och värre och till sist kom ett till huvudtroll in som började köra sitt race och då brast det för mig. Jag kan ignorera till en viss punkt men det här var som sagt inte helt rätt läge att börja mobba mig (för det var precis så det till slut blev, folk är verkligen helt fruktansvärda och vidriga).

Skärmavbild 2014-05-03 kl. 12.42.28
Att personer kan lägga ner så mycket energi och hat på en sådan här liten fjuttgrej är för mig helt ofattbart! Men jag förstår ju också att det har en rätt så stor del att göra med att det är just jag som la upp bilden. Det var kanske droppen för vissa och när väl en började då kom resten fram också och kommenterade och liknade och ställe upp sig som den vidrigaste mobben. Skulle ALDRIG vilja byta liv med någon av dom för de måste ha det helt fruktansvärt om de går runt med den här energin hela dagarna. Kollade runt lite på deras fb-sidor och det fanns ju en rätt så markant gemensam nämnare – det fullkomligt lyser i ögonen på dom hur jäkla misslyckade dom är och att de mår dåligt på riktigt över sina liv. Och det säger jag verkligen inte bara för att jag är förbannad, det syns. Tro mig.

Är inte jättesugen på att fortsätta lägga upp något på NG längre. Hoppas att det bara är en downer-period som snabbt går över, men som jag skrev igår så har det inte känts bra på ett rätt så långt tag och det här gjorde ju verkligen inte saken bättre. Så mycket som jag har försökt att inspirera folk och bara sprida kärlek och så får man sådan här skit tillbaka. Känns ju värt det. Älskar grundtanken med sidan och jag hänger där flera gånger per dag och tittar på alla fina bilder, men så kommer dom där vidriga trollen fram och förstör allt. Och visst, det är lätt att säga att man inte ska bry sig och allt det där, men när skadan väl är skedd då finns det inte så mycket mer att säga. Jag blev sjukt ledsen av det här, mycket för att jag som sagt redan var sårbar sedan tidigare. Grattis äckeltroll. Hoppas att ni mår sjukt bra nu och sitter där hemma i era sunkna socialbidragsbetalda lägenheter med en snorig unge på armen utan pappa och myser i er egen stinkande personlighet.

Men när jag väl bouncat tillbaka då får ni fan se upp.

Skärmavbild 2014-05-03 kl. 12.19.25

Jantelagen

Skärmavbild 2014-05-01 kl. 23.07.04
Nu ska jag försöka så ärlig som jag kan utan att bryta mot allt för många paragrafer inom Jantelagen och skriva ett inlägg om ett ämne som jag har velat ta upp länge men inte riktigt vetat hur jag ska formulera det utan att bl.a. verka otacksam. Jag är medveten om att mitt namn har spridits inom nagelvärlden rätt så ordentligt senaste året och jag är också väl medveten om att det både finns fantastiska människor som stöttar mig och är helt underbara på alla sätt och vis, men att det också finns de som tycker mindre bra om mig och som framför allt stör sig på att jag syns en del och att det rullar på i en rätt så bra fart. Jantelagen är något som jag inte reflekterat överdrivet mycket över tidigare, men senaste året har jag fått smaka på vår svenska lag en, två, tre, tio, femtio gånger och fler. Jag har tagit upp några situationer som jag hamnat i senaste tiden men det finns en sak som jag tycker är så himla tråkigt och om jag nu ska vara ärlig, som jag sa, rätt så sårande. Folk som hoppar på en och skriver saker har man i alla fall möjlighet att ge svar på tal till, men när folk istället börja “frysa ut en”, då har man ingen att konfrontera.

Jag är så otroligt glad över att jag har mitt Instagramkonto, där är alla helt magiska och snälla och stöttar och hejjar och håller en dialog med mig. Alla mina följare inspirerar mig och gör att jag vill pusha mig själv till de yttersta och göra bättre för varje gång för att jag vill på något sätt liksom göra dom stolta. Hade det inte varit för Instagram så hade jag förmodligen vid det här laget trott att jag är helt sjukt dålig på att göra naglar (om man nu går efter sociala medier). På Insta så följer folk mig för att dom gillar det jag gör (plus några små troll som följer mig bara för att de stör sig på mig så klart, jag är inte dum, jag ser er också även om ni inte “följer”), men när jag lägger upp mina bilder i andra forum så har det hänt något väldigt fascinerande senaste tiden. Folk har helt enkelt slutat att “likea” och kommentera mina bilder. Från en massa lovord och likes till lite småskvätt här och var. Oftast är det samma personer som likear och kommenterar (ni är guld värda och jag blir sååå glad, jag lovar, jag ser er verkligen och jag är återigen väl medveten om vilka ni är <3 ) och det spelar liksom ingen roll vad jag lägger upp längre, jag känner verkligen hur folk medveten scrollar förbi bara för att det är jag.

Nu är det ju så som sagt, att jag får ju faktiskt en del likes och jag värdesätter så klart varenda en även om folk tror att jag inte bryr mig, det jag reagerat på är hur det har gått från “halleluja” till något helt annat. Det känns så tydligt och ändå är det så svårt att ta upp utan att verka otacksam och lite knäpp som bryr som om en sådan ytlig sak som “likes”. Men som jag sagt så handlar det inte om själva likesen utan folks attityd. Något har hänt. Ju svårare designer jag lägger upp desto färre likes, lägger jag då istället upp något lättare och mer klassiskt, ännu färre likes. Jag har vant mig vid det nu, men det var en period som jag tyckte att det var väldigt ledsamt och tråkigt. Jag har funderat ungefär tjugo gånger på att sluta lägga upp bilder och bara satsa på min blogg och på Instagram där folk faktiskt kommer för att de gillar det jag lägger upp. Det nästan absolut värsta av allt är när jag verkligen anstränger mig och lägger upp en bild som jag är jättestolt över där jag som vanligt får några få likes på och så försvinner den ner i banken av nagelbilder och jag uppfattar det som att den knappt setts av någon alls. Bortglömd och ignorerad. Några dagar senare kan en annan person komma med en design inspirerad av just den bilden och då låter det helt annorlunda. Jag är alltså inte sur eller arg på de som inspireras av mina bilder, tvärtom, jag VILL att folk ska inspireras av mitt arbete så klart! Det är otroligt smickrande och jättekul! Men det är exakt det beteendet från alla som tittar och likear som skapar känslan av att vara utfryst. Förstår ni hur jag tänker? Det visar ju att folk faktiskt såg bilden och dom gillade uppenbarligen designen, men valde aktivt att inte visa uppskattning. Det tolkar jag så klart med att det har med mig som person att göra. Hade jag gett en bild till någon annan som hade fått lägga upp den i sitt namn så lovar jag att det skulle se helt annorlunda ut.

Jag känner nu att jag har kanske visat er lite för mycket av mitt tänk än vad jag egentligen skulle velat. Jag har försökt att hålla upp en stark yta för att dom som “fryser ut mig” inte ska vinna, samtidigt så har jag velat skriva om det här så länge. Många ser upp till mig för att jag har en hel del skinn på näsan men jag vill inte heller vara en sådan där person som är så pass stark utåt att det skapar distans till de som följer en t.ex. här på bloggen eller på Instagram, eller helt enkelt bara generellt i nagelyrket. Ända sedan jag var femton år och började undervisa i truppgymnastik har jag gjort allt för att inspirera andra och jobbat hårt på att vara en bra förebild. Det är en väldigt stor del av den personen jag är. Jag vill inte “gnälla” och verkar otacksam, men jag hoppas att ni någonstans förstår vad jag menar och vilken känsla jag försöker få fram. Jag är tacksam för så mycket som har hänt mig senaste tiden och att det har gått så bra, men vissa saker kan ta hårdare än andra och då borde man väl ändå ha rätt att bli lite ledsen?

Jantelagen är en jäkla skitlag helt enkelt. När man är “ny” och gör bra saker då kan det vara tjo och tjim, men så fort det börjar gå lite för bra för någon då ska de dras ner igen. Men så kommer den där tanken igen, “är det jag som inbillar mig och bara är otacksam och girig?”, fast nej. Känner jag efter längst ner i magen så vet jag att det inte är så. Jag vill kunna visa upp mina bilder igen med känslan, ” ååh det här vill jag verkligen visa er för att jag är stolt över det jag gjort!”, istället för, “varsågoda, här får ni lite mer att hata”. Jag vill inte ha den känslan i kroppen. Det drar ner all glädje och stryper inspirationen. Hårda ord, dryga kommentarer och skitsnack har jag inga problem med att vinna mot. Att stå ensam och med glädje stolt visa upp något man hoppas ska inspirera andra och folk istället tittar bort och behandlar det som luft – det känns.

När får man kalla sig kändisnagelterapeut?

In_the_head_of_Celina
För några dagar sedan spejsade jag runt lite som vanligt på Instagram och råkade då hamna på en sida med en svensk nagelteknolog/nagelterapeut. I beskrivningen kallade hon sig själv för något i stil med “celebrity nail tech in Sweden” och då blir man ju så klart nyfiken, dock tror jag att jag kanske till slut hittade en eller två bloggare. Nu vet jag inte om jag kanske missade resten men om man är kändisnagelterapeut så kanske man borde ha lite fler följare också? De borde ju vara någon som man faktiskt hört talas om tycker man ju.

Så jag började fundera lite på det där, när får man egentligen börja kalla sig för “kändisnagelterapeut”? Jag har gjort naglar på en hel del artister och bloggare men det tar emot att skriva ut just den benämningen på t.ex. min Instagram. Är det i så fall kanske för att jag snarare nedvärderar mig själv? Jag menar, om hon med typ 1000 följare har gjort naglar på två bloggare kallar sig för det så borde väl jag som har över 8500 följare med personer som Kesha, Loreen, Kissie, Keela, Stockholm Syndrome, Ida Warg, Gina Dirawi, Manda, Dessie, Linda Pritchard, osv, osv, osv, också kunna stå för en sådan titel? Eller är det den svenska Jantelagen som kickar in?

Jag hade lite samma problem när jag dansade, jag jobbade professionellt som dansare men ändå hade jag sjukt svårt för att kalla mig för just professionell dansare. I de fallet berodde det väldigt mycket på att Balettakademien på något skumt sätt tagit någon slags “oskriven patent” på det uttrycket, och hade man inte gått deras utbildning så kunde man minsann inte kalla sig för professionell dansare! Problemet var ju bara det att säkert över 50 % av dansarna som satt där hemma med sina fina diplom och sin titel, gjorde precis just det. Satt hemma och väntade på jobb medan jag faktiskt jobbade professionellt som dansare och levde på det. Ändå så kändes det som en skam att säga det till folk som frågade vad jag jobbade med. För jag kunde ju inte säga heller att “jag dansar lite och får pengar för det”.

Då kommer nästa fråga, vem är det i nagelvärlden eller nagelsverige som bestämmer om man får kalla sig kändisnagelterapeut eller inte? Vem är naglarnas Balettakademien? Krävs det att man har gjort en eller fem? Var går gränsen och måste de gå kontinuerligt eller kan de gå och komma lite? Vilka kändisar räknas? Nu är det här ju verkligen ingen stor fråga egentligen, men det är en tanke som började ta form för några dagar sen och då tänkte jag att jag helt enkelt spottar ur mig den här på bloggen. Jag skulle jättegärna vilja ha era tankar och inputs! : )

Naglar och skitsnack

Naglar_och_skitsnackGod morgon! Hoppas att ni har sovit gott! Jag är ute i Väsby och myser med Marre. Vi har haft lite sovmorgon så ska börja röra mig om ett tag till salongen. Vi har valt att vara här ute nu så att Marre får chansen att varva ner efter olyckan och slippa tåg och tunnelbana och sånt. Vi har försökt få tag på en hundpsykolog också men det är knappt ens att någon har hört av sig och den som gjorde det slängde fram ett riktigt skambud och spelade dessutom på våra känslor att Martin förmodligen är helt förstörd och kommer att behöver fleeeeera timmars terapi. Mm… Fattar inte hur dom har mage att spela på folks känslor i ett sånt här läge. 

Anyway, jag kände för att jag behövde skriva av mig lite nu igen angående allt jäkla skitsnack och fulspel som är i full rullning i nagelbranschen för tillfället. Det är verkligen något helt otroligt och jag har nog aldrig varit med om värre. Man tappar haka efter haka och folk verkar bara bli värre för varje dag och vecka som går. Folk har verkligen ingen skam i kroppen helt enkelt och dom förökar sig! I helgen var det bland annat en diskussion inne i Nagelgodis om den eviga frågan ifall det går att använda en och samma lampa till alla gelér och märken. Svaret är – nej. Helst ska du ha samma lampa till gelén som märket erbjuder för att vara på den säkra sidan. Varför? Jo ett material kan se härdat ut med blotta ögat men för det behöver det inte vara fullhärdat. Ohärdat material på naglarna kan på kort sikt ge mer släpp och lång sikt ge överkänslighet och allergier. Sen finns det lampor som är snarlika som också går att använda, men då ska du ha sjukt bra koll på att det är rätt sorts väglängd i UV-ljuset, rätt avstånd till gelén från lamporna (vissa geléer som t.ex. LE behöver ha lampan närmre materialet för att den behöver en starkare härdning), att folien sitter där den ska osv, osv. Det här är inget försäljningsknep som olika märken använder sig av, så här är det bara.

I t.ex. LE’s fall så funkar LE-lampan, REQ-lampan och CND-lampan och det har vi fått bekräftat av kemisten Jim som tillverkar geléer. Trots alla oändliga förklaringar hit och dit varför och vilka lampor som kan användas till vad så finns det ändå ett gäng obstinata människor som tror att allt bara handlar om att lura kunden (nagelterapeuterna) och få in mer pengar. Hm… fast då hade väl Jim inte sagt att det faktiskt finns fler lampor som funkar med t.ex. LE? Går man sen dessutom in i en tråd och är hetsig och förolämpande så ska man heller inte räkna med bommulsinlindade svar. Det du sänder ut det får du också tillbaka. Den här tråden slutade i alla fall i ett ordentligt drama och självutnämnda offer. Kort därefter startades en ny grupp där “folk inte ska bli mobbade för sina åsikter och där man ska få lägga ut precis vad man vill”. Japp, lycka till med det. Oavsett om du skapar en ny grupp så kommer alltid mupparna och trollen att finnas kvar och dom kommer garanterat hamna i nästa grupp också. Då blir man tvungen att ta bort och rensa kommentarer, fast då försvinner ju hela poängen med gruppen för då får man ju inte säga vad man vill? Eller? Ah, som sagt… trippesuck… Självutnämnda offer kan vara bland det värsta jag vet och framför allt när de själva har satt sig i den sitsen genom att vara otrevliga och dryga.

Jag har egentligen så brutalt mycket mer att säga om hela den här händelsen men jag tror att jag stannar här så jag inte säger något dumt… Avslutar den här historien med den här bilden istället.

how_i_deal_with_stupid_people_by_veronyak-d6jw3ej
Sen har vi nästa historia och den handlar om avundsjuka kändisfixerade nagelterapeuter som går in för att sno andras kunder bl.a. Alltså please…! Vet att jag själv för länge sen mailade en modelbloggerska som jag kände lite sen tidigare och frågade om hon ville komma och fixa naglarna. Det visade sig att hon gick till en annan och jag skämdes verkligen för att jag inte ville sno deras kund. Så att sno folk medvetet är för mig helt ofattbart och extremt tragiskt. Kunden går ju för fanken dit den själv vill och om man har frågat ungefär tio gånger och personen säger nej så kanske det finns en anledning till det? Det här har inte hänt mig bara en gång kan jag ju berätta och det är det som gör det så pinsamt. Som att det inte skulle komma fram till mig? *jagorkarintetystnad……………………….

Haha, men det här är inte allt! Jag har så mååååånga fler historier men dom får jag nog spara till en annan gång (och dom är ungefär dubbelt så tragiska som dom här). Jag blir bara så LESS på människor just nu! Vad håller folk på med egentligen? Jag är så glad att jag har hamnat i ett gäng människor som inte behöver ta till fulknep för att lyckas, de gör det för att de har något bra att komma med och bra och sunda värderingar. Nä, det enda man egentligen kan göra är att luta sig tillbaka i soffan och bara titta på när de sätter krokben för sig själva….

Stephen-Colbert-Popcorn